Nu är kläckningssäsongen i gång och under hela våren och sommaren kläcker jag gul orpinton. Sen kommer jag att kläcka kycklingar av den nya rasen Dorking som också är en tung ras. De är coola höns som är lite kortbenta men väldigt lätta att stängsla in precis som gul orpington. Kanske inte så konstigt eftersom man har använt sig bla av Dorking för att få fram hönsrasen Gul Orpinton. De värper stora vita ägg och det som är ett stort plus i kantn är att kycklingarna är könsvisande redan vid ett par dagars ålder. De ni- det är inte dumt då man får vänta i nästan 5-6 mån på gul orpington innan man vet vilka som är höns eller tuppar.

Våra DORKING:

Våra gula ORPINGTON:

Våra FRANSKA VAKTLAR/JUMBO:

LEGBARFÄRGADE

GULA

GULSVARTSÖMMAD

SVARTA & BLÅ ev någon SPÄTTAD

  Svart som skimrar i grönt....

  Vår fine gule Olle- Orpingtontupp- han har en underbar färg och genomfärgning och storlek- och så är han sjysst mot alla...   Ungdomarna som ska växa till sig....   Här inne huserar ungdomarna av färgerna legbar och guldsvartkantad/bandad- minns aldrig vilket det heter...   här kan man se jämförelse i storleken på Orpington och Stor kochin. Blå kochintupp t.h   Olle med sina fruar + en ung nyfiken sussextupp

Finns det någon lugnare trevliga hönsras än Orpington? 
Nej- säger vi som fastnat för denna
gula ulliga höna med sitt sävliga lugna temperament.

Dessa höns tar livet med ro och det är inte utan att 
de ger oss människor en tankeställare om hur vi lever våra liv, 
särskilt när vi kommer hem efter en stressig dag
 på jobbet och stressar ut i hönshuset. 
För vad får vi då se där sakta spatserande ute i sin hönsgård? 
Jo en flock med tjocka guldgula ulliga höns som i sakta mak
förnöjt letar efter något gott att äta.
Några kanske ligger som tjocka  gula dunbollar i en djup sandhåla

mitt i solen och solbadar med stor tillfredställelse. 
Står man då och tittar på detta "livsnjuteri"

kan man nästan känna hur de med sitt fridfulla sätt, 
uppmanar oss att slå av på takten och njuta 
lite mer av livet -  just nu...
eller som en filosofisk Orpington höna säkert 
skulle utropa om hon hade människors talförmåga: Carpe Diem!
(Carina Liljeborg, 2005 )

Orpington är en kombinerad kött och ägg-läggningsras. 
De är en mycket lugn och sävlig och
framförallt väldigt trevlig hönsras. 
Ja, nästan lite tröga ibland. Men det är
just detta sätt som gör att de blir 
väldigt tillgivna och aldrig flyger.
De äter väldigt mycket och växer 
långsamt; men är bra äggläggare och
framförallt duktiga ruvare. 
Äggen väger cirka 57-65 gram och skalfärgen
 är gulaktig till ljusbrun. 

Orpington ger ett nästan runt intryck
med sin stora fjäderdräkt. 
En höna väger cirka 3-3,5 kg och tuppen 3,5-4,5kg.
 Den vanligaste färgen på Orpington är gul,
men den finns i många 
olika färger som: blå, svart, vit, röd,
och många fler varianter på dessa. 
 Ett gissel som kan drabba Orpington
på grund av sin stora fluffiga 
fjäderdräkt är hönslöss, vilket man måste
 hålla koll på ständigt.

(fritt översatt ifrån Skadinavisk Fjerkrae-standard)
Rasen kommer ursprungligen från England och
visades upp av engelsmannen
och uppfödaren William Cook.
I början väckte rasen inte mycket intresse
men senare fick den på grund av sin
användbarhet och utställningsegenskaper
många beundrare. Den är upphov till den senare så
berömde rasen: Austral-orpington",
som har blivit förädlad i Australien och Sydafrika till en mycket duktig äggläggare.  

Orvar och Olle

Har fått hem 2 vacka gula  Orpingtonherrar som nu går med ett gäng lika guldgula damer. Förhoppningsvis blir det kycklignar framåt vårkanten....bara de gör sitt jobb så blir det säkert så.

Tycker de är såå vackra med sin guldgula färg , sin vänliga lugna attityd och så är de så måna om sina damers välmående.

ja nu börjar de också bli vuxna - kan bara sitta och njuta och titta på dem där de i sakta mak spatserar runt för att leta efter nåt smaskigt att äta. Vänliga och lugnare höns finns knappt.....skulle nog kunna ta upp en i knät och klappa den som om den vore en hund. Mina älskade orpington.......

hoppas jag får lite kycklingar till våren - för det var många tuppar bland de små nykläckta....