Dygnsrytm

Hönorna har en strikt dygnsrytm. På förmiddagen och eftermiddagen söker de föda genom att sprätta i jorden. Mitt på dagen vilar de och ägnar sig åt kroppsvård. När de sedan skall sova vill de gärna sitta högt på en trädgren eller sittpinne.

Kroppsvård

Det är livsviktigt att fjäderdräkten hålls i trim då den skyddar mot både värme och kyla. Hönsen putsar sig regelbundet och "knaprar" varje fjäder ren. De hämtar fett från gumpkörteln och gnider in i fjädrarna. Sandbadning är också viktigt. Hönan burrar ner sig i lös sand och gnuggar sig i denna. Detta gör att de blir av med parasiter.

Flocken

Naturligt bildas flockar om 5-10 höns med en tupp som försvarar reviret. Stora flockar består av flera undergrupper. Den förnämsta tuppen är i flockens centrum och omger sig med de högsta hönsen. Blir det över 40 höns börjar  rangordningen bli alltmer instabil och vid 100 stycken kan de inte upprätthålla någon hierarki, då de inte längre klarar av att känna igen varje individ.

Rangordning

Rangordningen spar energi för när alla vet sin plats kan man istället koncentrera sig på födosök och bevakning mot fiender. En underlägsen höna måste gå undan för en högre. Den dominanta har fin fjäderdräkt och röd kam, den underlägsna en hopkrupen kroppsställning. Rangordningen ändras om det t. ex. kommer nya höns eller en höna blir sjuk.

Uppvaktning och parning

Tuppen lockar på hönan, sedan "valsar" han runt henne för att imponera. Är hönan parningsvillig trycker hon sig mot marken. Tuppen klättrar upp på henne och "trampar" samtidigt som han håller fast sig genom att bita hönan i nackfjädrarna.

Sinnen

Syn och hörsel är viktigast. Höns har skarp syn inom hela synfältet, 300 grader. De hör ett större frekvensområde än människan. Smak och lukt är inga framträdande sinnen. 

Språk

Forskare har funnit ett 40-tal olika hönsläten. Höns som mår bra "småpratar" med varandra. Tuppens galande är till för att hävda revir. Vid fara har hönsen olika ljud beroende på om det är ett rovdjur i luften eller på marken. Vid det första trycker de sig mot marken, vid det andra flyr de. Hönan har ett "annonseringsläte" när hon har värpt, ett skrockande läte när hon vill ruva och olika kontaktläten med kycklingarna.