Det kan vara knepigt att välja bland alla fina hönsraser, de finns ju i alla möjliga färger och storlekar och de värper även ägg som har olika färger och storlekar. Ett bra tips är att börja med att gå på en hönsutställning. Där får du se en massa fina hönsraser och får samtidigt möjlighet att prata med uppfödare av dessa raser. Då kan du få svar på frågor som rör just den hönsrasen du har tittat ut.

Men innan du åker iväg till hönsutställningen behöver du fundera igenom vad du ska ha dina höns till- ska de vara "enbart" hobbyhöns? Eller har du tänkt satsa på att producera ägg, kött eller både och? Vill du ha en ras som är duktig på att ruva fram kycklingar ? vill du har roliga färger på äggen? vill du hjälpa till att bevara en lantras? vill du ställa ut?tycker du om små eller stora höns? Lugna eller pigga? Som du ser finns det mycket att fundera över.

Jag tänkte jag skulle försöka hjälpa dig lite på traven -  för att förenkla det lite så kan man dela in hönsen i 4 grupper:

1) Tung hönsras  - dessa värper måttligt, äter mycket, ruvar fram egna kycklingar, blir stora och lugna höns, är mycket lätta att få tama och sällskapliga, börjar värpa sent, ger mycket fint kött om du slaktar tuppar ex på dessa raser är: Orpington, Kochin, Brahma, Faverolle, Sussex, New Hampshire, Rhode Island red, Maran, Australorpington

2) Lätt hönsras - dessa är framavlade för äggproduktion, äter måttligt, värper mycket, ruvar sällan, smäckra lite mindre höns, börjar värpa tidigt, har ett mycket livligt tempermaent, ger inget störra köttutbyte vid slakt. ex på dessa raser är: Leghorn, Breda, Minorka, Hamburger, Brakel, Kraienkoeppe,Paduan, Silkeshöns.

3) Dvärghöns - dessa är små höns, lite olika hur mycket de värper, vissa ruvar, äter mycket lite, börjar värpa tidigt,ger mycket lite kött vid slakt, livligt temperament ex på dessa raser: Dvärgkochin, Seabright, Holländsk dvärg, Svensk dvärg

4) Lantraser - Generellt är lantraser klimatiskt härdiga, motståndskraftiga mot sjukdomar och har goda föräldraegenskaper. 30-40 % ruvning är normalt i en lanthönsflock. Högre procent för dvärghöns. 100-200 ägg per år är normalt. Lantrashöns värper ägg med benvitt till ljust brunaktigt skal. Ett ägg efter en medelstor lantrashöna väger ca 50-55g. Större hönor värper normalt större ägg än mindre - men de äter också mer! 
 I rikare bygder och miljöer kunde rel. stora och kraftiga lokalraser utvecklas, medan man i fattigare bygder endast kunde livnära mindre djur. Storleksmässigt kan raserna delas in i fyra grupper, efter hönornas vikt: Stor lantras ca 2-2,5 kg, medelstor 1,5-2 kg, liten 1-1,5 kg och dvärg 0,5-knappt 1 kg. Tupparna är oftast 30 - 40 % större än hönorna. 
Fjäderfärgen är ofta mycket vacker, med stor variation mellan och inom raserna. från Svenska Lanthönsklubben

Det är viktigt att bevara rasens mångfald, här ingår 10 raser i alla storlekar, från de minsta Öländsk dvärg , Gammalsvensk dvärg, Åsbohöns till de medelstora Hedemorahöns, Gotlandshöns, Orusthöns,Kindahöns, Svarthöns till de största Skånska Blmomehöns och Ölandshöns.

Är du sugen på att skaffa höns? Att äta egna frukostägg som du själv nyss har plockat ute i ditt egna hönshus? Vill du se glada höns i roliga färger och olika storlekar sprätta omkring i din trädgård? Eller se dem glatt kalasa på din familjs matrester som sedan omvandlas till goda frukostägg? Välkommen då har du hamnat rätt- för här ska du få lite goda råd inför din kommande tid som blivande hönsägare.

Men allra först 2 frågor:

1) Har du tid och ork att ta hand om dina höns, oavsett om det är må eller söndag, sommar eller vinter då de ska  passa med mat och friskt vatten, plocka ägg, öppna och stänga in dem på morgon resp kväll? Du ska mocka ut hönsgödseln med jämna mellanrum, tvätta ur hönshuset 1-2 ggr per år och måla om, stängsla in dem och ge dem skydd emot räv, mård, och hök?

2) Kan du eller har du någon som kan hjälpa dig att avliva/slakta höns eller tuppar om du får många kycklingar och inte kan sälja eller behålla alla?

Har du svarat JA på dessa frågor så är du redo!!! Välkommen till ett roligt och underhållande hönsägarliv!

Är du inte säker? Skaffa dig då en bra hönsbok och fortsätt förkovra dig- här är en bra hönsbok:

     
Författaren heter Karin Neuschutz och skriver otroligt bra hönsböcker- särskilt den nyaste (till höger) är en mycket bra nybörjarbok- där står ALLT!!! Finns att köpa på nätet och i vanliga bokhandlar.

Vad behöver du då skaffa dig för att kunna sätta dina planer i verket?

Här kommer en lista på nödvändiga saker- detta är bara tips- din fantasi är det enda som sätter gränserna- men kom ihåg, hönsens bästa ska alltid komma i första rummet...

Tänbker du börja din flock med att skaffa kycklingar bör du köpa dig en värmelampa, de finns att köpa på Lantmännen.

Foder och vattenautomat är bra investeringar som inte kostar särskilt mycket men underlättar arbetet.

Du ser vattenautomat först, men köp en med dubbel cylinder, den röda foderautomaten är bra med både lock och helst galler där maten rinner ut så kan de inte sprätta ut foder utanför, allra sist är en platta som du ställer foder eller vattenautomat på för att slippa få upp spån i mat och vatten.

Det blåa fodertråget är praktiskt då du ska ge hönsen matrester- då slipepr det hamna på golvet, grönfoderhäcken (den ritade bilden) är också en fiffig sak- här kan du lägga fullt med ogräs, gräsklipp eller morötter. Hönsen får sysslesättning, särskilt på vintern och det håller sig fräscht.

När du ska bygga hönsgård är det viktigt att du tar reda på vilka mått som gäller- dem hittar på statens jordbruksverks hemsida, använd alltid ett fyrkantsnät som är punktsvetsat och håller alla rovdjur ute. Glöm inte att gräva ner det 1-2 dm. Du kan också köpa färdiga hundgårdssektioner, kanske ett litet dyrare alternativ men håller i all oändlighet.

Glöm inte hotet från luften- lägg ett blått bärnät över din hönsgård och du slipper ovälkommet besök från höken.

Inuti hönshuset ska du måla med en ljus färg och va inte snål med färgen- se till så att du blaskar på rejält med färg i alla skrymseln och vrår, det håller ohyran borta. Använd färg som tål att tvättas av.

Värpredena bör du välja i ett material som tål att tvättas, ger tillräckligt med utrymme och tien sitter för högt eller för ljust. (höns tycker om att värpa där det är som mörkast i hönshuset). Ritningar på värpreden ( det är lätt att göra själv) finns i boken jag tipsade om högre upp.

Skaffa gärna några redägg så stimulerar det hönsen när det är dags för dem att börja värpa.De är gjorda av trä eller gips.

Så till maten: köp ett bra hönsfoder,

det finna att köpa hos Lantmännen eller där man har foder från Svenska foder.

skaffa en riktigt bra plasttunna att förvara fodret i så du slipper ovälkomna fyrbenta gäster.

Glöm inte bort snäckskal och vitaminer.

Här har du tips på ställen på internet där du hittar bra saker till ditt nya hönsliv:

Högberga

Bole

Nordpost

Statens jordbruksverk

Nästa inlägg komemr att handla om hur du gör för att hitta just den hönsras du vill ha!

Finns det någon lugnare trevliga hönsras än Orpington? 
Nej- säger vi som fastnat för denna
gula ulliga höna med sitt sävliga lugna temperament.

Dessa höns tar livet med ro och det är inte utan att 
de ger oss människor en tankeställare om hur vi lever våra liv, 
särskilt när vi kommer hem efter en stressig dag
 på jobbet och stressar ut i hönshuset. 
För vad får vi då se där sakta spatserande ute i sin hönsgård? 
Jo en flock med tjocka guldgula ulliga höns som i sakta mak
förnöjt letar efter något gott att äta.
Några kanske ligger som tjocka  gula dunbollar i en djup sandhåla

mitt i solen och solbadar med stor tillfredställelse. 
Står man då och tittar på detta "livsnjuteri"

kan man nästan känna hur de med sitt fridfulla sätt, 
uppmanar oss att slå av på takten och njuta 
lite mer av livet -  just nu...
eller som en filosofisk Orpington höna säkert 
skulle utropa om hon hade människors talförmåga: Carpe Diem!
(Carina Liljeborg, 2005 )

Orpington är en kombinerad kött och ägg-läggningsras. 
De är en mycket lugn och sävlig och
framförallt väldigt trevlig hönsras. 
Ja, nästan lite tröga ibland. Men det är
just detta sätt som gör att de blir 
väldigt tillgivna och aldrig flyger.
De äter väldigt mycket och växer 
långsamt; men är bra äggläggare och
framförallt duktiga ruvare. 
Äggen väger cirka 57-65 gram och skalfärgen
 är gulaktig till ljusbrun. 

Orpington ger ett nästan runt intryck
med sin stora fjäderdräkt. 
En höna väger cirka 3-3,5 kg och tuppen 3,5-4,5kg.
 Den vanligaste färgen på Orpington är gul,
men den finns i många 
olika färger som: blå, svart, vit, röd,
och många fler varianter på dessa. 
 Ett gissel som kan drabba Orpington
på grund av sin stora fluffiga 
fjäderdräkt är hönslöss, vilket man måste
 hålla koll på ständigt.

(fritt översatt ifrån Skadinavisk Fjerkrae-standard)
Rasen kommer ursprungligen från England och
visades upp av engelsmannen
och uppfödaren William Cook.
I början väckte rasen inte mycket intresse
men senare fick den på grund av sin
användbarhet och utställningsegenskaper
många beundrare. Den är upphov till den senare så
berömde rasen: Austral-orpington",
som har blivit förädlad i Australien och Sydafrika till en mycket duktig äggläggare.  

Källa: http://student.educ.umu.se/~noisvn02/uda28h02/vetamer.htm

Källa: http://student.educ.umu.se/~noisvn02/uda28h02/vetamer.htm

Naturlig ruvning

Det naturligaste är ju att hönan ruvar äggen och sedan tar hand om kycklingarna. Kycklingar uppfostrade av en höna blir lugnare och visar mindre aggressivitet än de som är maskinkläckta.

• Ruvning: Hönan visar att hon vill ruva genom att bli liggande i redet. Hon skrockar också på ett speciellt sätt Lämpligt antal ägg att ligga på är 7-11 st. Äggen ruvas i 21 dagar. Redan innan kläckningen piper kycklingen inuti ägget och kan kommunicera med hönan.

• Kläckning: Genom en pigg på näbben lyckas kycklingen få en spricka i skalet och ta sig ut. Kycklingar är borymmare, d.v.s de lämnar boet kort tid efter kläckningen och matas inte av modern. De har ett medfött efterföljningsbeteende. Det enda de behöver veta är vem de ska följa, alltså mamman, och präglas på henne. Denna inlärning är helt livsavgörande och kan bara ske de första timmarna och de glömmer det aldrig. De har en näringsreserv som de lever på de första dagarna, den s. k. gulesäcken.

• Uppväxt: I början håller sig kycklingarna tätt intill mamman och hon håller kontakt med dem genom kluckningar. När de vill ha skydd och värme kryper de in under vingarna. Finner hönan något ätbart får hon ett speciellt lockrop som gör att alla kycklingar kommer rusande.

Maskinkläckning

Nuförtiden är ju ruvlusten nästan helt bortavlad. Vill man då ha kycklingar är alternativet maskinkläckning.

• "Ruvning": Äggen till "ruvning" bör vara normalstora.  Innan de läggs in i maskinen skall de förvaras svalt, inte tvättas och helst inte ligga mer än 14 dagar. Kläckningsmaskiner finns i många olika modeller. Luftfuktigheten måste kontrolleras noga och äggen vändas varje dag.  Efter sju dagar genomlyses äggen för att se om de är befruktade. Är de det syns tydliga blodkärl, den s. k. spindeln.

• Skötsel: Kycklingar utan höna ställer extra krav på miljön. Man kan t. ex. ha dem i en papplåda med sand eller spån i botten. En glödlampa över ger värme. Det ska vara 33 grader den första veckan och sänks stegvis ner till 20 grader då de är fyra veckor. Efter två månader behövs ingen extra värme. Nykläckta kycklingar måste få mat ofta. Färdigt kycklingfoder finns att köpa. Från två månaders ålder klarar de vuxendieten. 

Vuxenblivande

När kycklingarna är 8-10 veckor lämnar hönan dem. Då får de klara sig själva. Kycklingar utan mamma bör förenas med flocken senast vid 8 veckors ålder. Kycklingkullen håller ihop, men inom detta "ungdomsgäng" sker ständiga småstrider. 13-14 veckor gamla börjar de använda den vuxna flockens revir. Könsmognaden sker vid 4-5 månaders ålder. Då börjar de ingå i den övriga flocken och det gäller att hitta sin plats i rangordningen.

Källa: http://student.educ.umu.se/~noisvn02/uda28h02/vetamer.htm

Källa: http://student.educ.umu.se/~noisvn02/uda28h02/vetamer.htm

Källa: http://student.educ.umu.se/~noisvn02/uda28h02/vetamer.htm